Det ska blir intressant att läsa svaret på denna tråd.. flamman är jag inte riktigt klar med än och förstår på djupet. 🤔

Håller med Sol, det är svårt det här. 🤔 Jag har inte heller förstått det och jag kommer knappast med något vettigt svar. Men jag tänker att för mig känns det som att många förväxlar det här med att vara förälskad eller att ha träffat sin själsfrände.

Tänker på det du skriver Saga, jag vill inte underminnera din upplevelse men är det inte så det känns när man är riktigt förälskad? Jag menar, på vilket sätt skiljer sig denna upplevelse med mannen du skriver om från de gånger du varit förälskad?

Jag har träffat en själsfrände och det var så otroligt starka och omtumlande känslor att det inte går att ta miste på att vi hade ett starkt band. Själsfränder kan man ha både negativa och positiva upplevelser med. Medan tvillingflammor är något helt annat, tror jag. De kan aldrig göra så att vi mår dåligt.

Jag tror också om det finns minsta tvivel om hur det förhåller sig och du tänker att kanske är han din tvillingflamma, kanske inte, så är det med största sannolikhet inte så. Det ska inte finnas några som helst tvivel när man väl möter hon/han, tror jag. Man bara vet.

Utgår ifån det jag läst hittills som skrivits samt mitt möte med min själsfrände. Man bara vet. Vet man inte då är det inte så.

Det var bara det jag tänkte på när jag läste ditt inlägg. Hoppas att Ljuskristallen elle Zynell svarar, för jag bara tänker högt. 🙂

skillnaden är att tidigare har jag inte känt denna sammanhörighet. jo en gång men han var min själsfrände och i min själsgrupp…och jag tog fel på känslorna där..kände samma sak att jag var ledsen när jag var ifrån honom men mer stabilare än detta. kunde dock inte förstå riktigt då varför jag drogs till honom så hårt men samtidigt inte kunde vara med honom på något vis.. det var ämnat för en annan sak.. vi var mer själsyskon . 

Med denna man så är det snäppet intensivare och min känsla av samhörighet större. Jag känner mig så säker. Men frågetecknet är. Varför känner inte han det samma? eller gör han det men vågar inte riktigt fullt ut. för han är lite osäker av sig..

disskuterade detta med mina vänner som är själsflammor om symtom och känslorna av denna smärta som uppstår när man är ifrån varandra. och den stämmer rätt bra.

det gör kolosalt ont att vara ifrån honom. jag går ofta i butiker och köper saker till honom för då känns det som om han är nära. eller så går jag runt och planerar saker att köpa åt honom. för då känns han nära och känns som en bra anledning till varför han inte är med mig. 

när jag ser in i hans ögon så ser jag en del av mig själv…det är svårt att förklara.

Saga ibland möter vi även flamman i fysisk levande form men det är inte alltid menat att man måste bli ett par.Det händer sällan att flamman finns i samma livsform som oss och dom få flammor på jorden som blivit ett par har kunnat få det väldigt svårt just för dom är så lika och att det lätt råder en enorm svartsjuka som kan ta över från båda håll.

Det händer också att om flammorna inkarnerat ungefär samtidigt så kan den ena gå bort redan som barn just för att flammorna behöver bistå varandra från andra sidan oavsett man känner till sin andra hälft eller inte behövs den på andra sidan och finnas vid vår sida under vårt jordeliv.

Om ni verkligen är flammor så skulle han också känna in det direkt,det skulle inte finnas någon form av rädsla eller tvekan hos den andra parten utan är ni verkligen flammor då vet ni båda två och den biten kan ni inte ta fel på.

Jag skulle nog snarare tro du mött ytterligare en ur din själsgrupp men det där kan inte jag avgöra åt dig eftersom jag inte känner vad du känner men min tanke blir så eftersom han inte tycks känna lika så är det inte flamman för då skulle ni båda bara veta och helt utan rädsla och blockeringar bara omfamna varandra 🌺

tack ljuskristallen