Tvillingflammor - jordiska

tvillingflammornas återseende

2013-10-08 20:09 #0 av: [lillalollo]

det talas mycket om att man inte kan vara ifrån sin flamma. Om såfall så finnes denna på andra sidan.

Men är det inte så att många sammanförs just nu? Har sett 2 vänner sammanförts de är verkligen flammor. 

Jag har nyligen träffat en man som är mig så lik men så skadad. Han verkar dock ej känna samma sak. Men redan vid första mötet så klickade det och jag mår verkligen dåligt när jag inte får vara nära honom. Vi är så lika men så olika. Om jag så visste om han var min flamma eller ej. Men varje minut utan honom är som om någon står med en kniv och hugger mig i hjärta och rygg. Och när jag är nära honom är det som om allt försvinner. Och jag vill inte vara någon annanstans. Endå är vi olika på många vis men någonstans i en viss kärna är vi lika. han har samma lugna puls som mig. Och när jag ser in i hans ögon så kan jag se mannen jag dagdrömt om sen jag var 12 år. Inte själva utseendet utan i ögonen. Det är exakt den där själen. 

Men han är fysisk och lever. 

Och han säger att han börjar bli kär i mig samtidigt som han tjatar om att vi ska flytta ihop...vi har knappt lärt känna varandra och man kan räkna på 2 händer hur många ggr vi träffats. jag förstår verkligen inte. Endå är det han jag vill ha. vara nära.

Hur vet man att det är ens flamma. hade jag svarat på den frågan hade jag sagt JAA han är min flamma. men varför är han inte seende som jag. varför dras han inte lika hårt till mig?


Anmäl
2013-10-08 20:19 #1 av: [Sol69]

Det ska blir intressant att läsa svaret på denna tråd.. flamman är jag inte riktigt klar med än och förstår på djupet. Funderar

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-10-08 23:17 #2 av: Loris M

Håller med Sol, det är svårt det här. Funderar Jag har inte heller förstått det och jag kommer knappast med något vettigt svar. Men jag tänker att för mig känns det som att många förväxlar det här med att vara förälskad eller att ha träffat sin själsfrände.

Tänker på det du skriver Saga, jag vill inte underminnera din upplevelse men är det inte så det känns när man är riktigt förälskad? Jag menar, på vilket sätt skiljer sig denna upplevelse med mannen du skriver om från de gånger du varit förälskad?

Jag har träffat en själsfrände och det var så otroligt starka och omtumlande känslor att det inte går att ta miste på att vi hade ett starkt band. Själsfränder kan man ha både negativa och positiva upplevelser med. Medan tvillingflammor är något helt annat, tror jag. De kan aldrig göra så att vi mår dåligt.

Jag tror också om det finns minsta tvivel om hur det förhåller sig och du tänker att kanske är han din tvillingflamma, kanske inte, så är det med största sannolikhet inte så. Det ska inte finnas några som helst tvivel när man väl möter hon/han, tror jag. Man bara vet.

Utgår ifån det jag läst hittills som skrivits samt mitt möte med min själsfrände. Man bara vet. Vet man inte då är det inte så.

Det var bara det jag tänkte på när jag läste ditt inlägg. Hoppas att Ljuskristallen elle Zynell svarar, för jag bara tänker högt. Glad

 


 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2013-10-09 00:11 #3 av: [lillalollo]

skillnaden är att tidigare har jag inte känt denna sammanhörighet. jo en gång men han var min själsfrände och i min själsgrupp...och jag tog fel på känslorna där..kände samma sak att jag var ledsen när jag var ifrån honom men mer stabilare än detta. kunde dock inte förstå riktigt då varför jag drogs till honom så hårt men samtidigt inte kunde vara med honom på något vis.. det var ämnat för en annan sak.. vi var mer själsyskon . 

Med denna man så är det snäppet intensivare och min känsla av samhörighet större. Jag känner mig så säker. Men frågetecknet är. Varför känner inte han det samma? eller gör han det men vågar inte riktigt fullt ut. för han är lite osäker av sig..

disskuterade detta med mina vänner som är själsflammor om symtom och känslorna av denna smärta som uppstår när man är ifrån varandra. och den stämmer rätt bra.

det gör kolosalt ont att vara ifrån honom. jag går ofta i butiker och köper saker till honom för då känns det som om han är nära. eller så går jag runt och planerar saker att köpa åt honom. för då känns han nära och känns som en bra anledning till varför han inte är med mig. 

när jag ser in i hans ögon så ser jag en del av mig själv...det är svårt att förklara.

Anmäl
2013-10-09 09:15 #4 av: Ljuskristallen

Saga ibland möter vi även flamman i fysisk levande form men det är inte alltid menat att man måste bli ett par.Det händer sällan att flamman finns i samma livsform som oss och dom få flammor på jorden som blivit ett par har kunnat få det väldigt svårt just för dom är så lika och att det lätt råder en enorm svartsjuka som kan ta över från båda håll.

Det händer också att om flammorna inkarnerat ungefär samtidigt så kan den ena gå bort redan som barn just för att flammorna behöver bistå varandra från andra sidan oavsett man känner till sin andra hälft eller inte behövs den på andra sidan och finnas vid vår sida under vårt jordeliv.

Om ni verkligen är flammor så skulle han också känna in det direkt,det skulle inte finnas någon form av rädsla eller tvekan hos den andra parten utan är ni verkligen flammor då vet ni båda två och den biten kan ni inte ta fel på.

Jag skulle nog snarare tro du mött ytterligare en ur din själsgrupp men det där kan inte jag avgöra åt dig eftersom jag inte känner vad du känner men min tanke blir så eftersom han inte tycks känna lika så är det inte flamman för då skulle ni båda bara veta och helt utan rädsla och blockeringar bara omfamna varandra Blomma

Anmäl
2013-10-09 21:04 #5 av: [lillalollo]

tack ljuskristallen

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.