Annons:
Etikettsjälsfränder-soul-mates
Läst 4168 ggr
[Kimsana]
10/28/13, 8:58 AM

Hur vet jag om han är min själsfrände...?

Sommaren 2012 mötte jag, för första gången, blicken hos en man som funnits i min omgivning redan ett år. Det sa Pang, Krasch och Bom i min själ, hjärta och kropp - kändes rent fysiskt. Har aldrig ens tänkt tanken att man uppleva såna känslor. Detta påverkade mig så starkt, jag gick b.l.a ner tio kilo på tre månader och allt jag vill göra är att se in i hans ögon, allt känns bara rätt då. Jag upplevde att han också "såg" mig  den första gången, men jag vet inte. Kan bara inte släppa detta, känner en så otrolig längtan och saknad (både i själ och kropp) fastän jag inte ens känner honom. Ser honom ibland i samband med barnens aktiviteter, men vågar inte prata med honom då jag är rädd att någon runtom ska förstå vad jag känner. Känner mig så patetisk… Upplever att han också reagerar på mig ibland, håller min blick och kroppsspråket är positivt. Vi är båda gifta på annat håll… Är detta inbillning? Jag är extremt empatisk och känslig för andras stämningar och känslor, men det kan väl ändå inte orsaka något sånt här. Har börjat fundera om det kan vara min själsfrände, tvillingsjäl eller tvillingflamma - dessa funderingar är väldigt nya och känns främmande för mig, men de känslor jag känner är inte heller "normala", har aldrig haft känslor av denna styrka förut. Är desperat, mitt familjeliv fungerar inte så bra mera p.g.av detta, han finns i mina tankar hela tiden fastän jag försöker leva som vanligt. Hittade denna sida och vill nu fråga om det finns nån som kan ge mig råd på vägen?

Annons:
Zynell
10/30/13, 2:18 PM
#1

Svårt för någon annan att avgöra om den mannen är din flamma. Det är något som man bara vet, men mycket du av det du beskriver kan tyda på det, men det kan även tyda på själsfrände, vilket också är mer troligt. Att komma med råd till din situation är svårt, men känn efter. Gör det som känns rätt. Följ ditt hjärta så kommer du alltid att hamna rätt. 🙂

[Kimsana]
11/2/13, 12:23 AM
#2

Tack för ditt svar, känner mig så ensam med mitt dilemma. En undran till, om han nu skulle vara min själsfrände - hur kommer han att reagera om jag berättar om mina känslor för honom? Är det så att själsfränder alltid känner igen varandra, även om de inte är mogna för att träffas/utveckla bekantskapen just då? Har skrivit ett brev där jag berättar hur jag känner, men jag är livrädd för att ge det åt honom. Mitt hjärta säger verkligen att jag ska ta steget och berätta för honom, men mitt förnuft och samvetet gentemot familjen säger nej…har jobbat emot mina känslor i ett och ett halvt år nu, de mattas inte av, börjar bli tungt. Står på ruta ett igen varje gång jag möter hans blick - under de sekunderna våra ögon möts stannar hela världen och allt känns bara så självklart, vill bara känna den känslan hela tiden. Han har inte ett utseende jag faller för, är helt alldaglig, och till sättet verkar han lugn och sansad, av vad som märks på barnens träningar i alla fall - så ingen charmör precis. Är orolig att han ska säga att jag bara inbillar mig och hittar på, eller bli arg, men inom mig så bara vet jag att han också känner någonting. Jag har verkligen inte försökt hitta nån ny man (är 40+ och har inget dåligt äktenskap) eller velat vara med om denna upplevelse - det slog bara ner som en blixt från klar himmel. Vågar jag lita till min intuition och känsla? Om han skulle säga Ok, jag känner det också, men nu väljer jag att inte gå vidare med det - hur ska jag då komma ifrån/överleva mina känslor av sorg och saknad över att inte få utforska detta med honom, då det redan nu känns så jobbigt? Kan man komma över det?

Upp till toppen
Annons: